Reported speech in Swedish is an att-clause, and the tense steps back with the reporting verb: presens becomes preteritum, perfekt becomes pluskvamperfekt, and a future becomes skulle + infinitiv. A yes/no question is introduced by om. The clause is subordinate, so inte and other adverbs move in front of the verb - the BIFF rule.
Examples
- Han sa att han var trött och att han skulle ringa senare.
- He said that he was tired and that he would call later.
- Hon frågade om jag hade läst rapporten.
- She asked whether I had read the report.
- Chefen bad oss skjuta upp mötet till nästa vecka.
- The manager asked us to postpone the meeting until next week.
The mistake to avoid
Swedish drops att far more readily than English drops that - "han sa han var trött" is perfectly idiomatic in speech, but the subordinate word order stays either way.
Where this fits in
Referera och förhandla, Swedish C1: Återge vad andra har sagt med rätt distans, hålla stilnivån i möten och förslag, och läsa nyheterna: siffror, trender och källor.