A clause introduced by att ('that') or för att ('because') is a subordinate clause, and there inte comes BEFORE the verb instead of after it. Main clause: han kommer inte. Subordinate: ...att han inte kommer.
Examples
- Jag vet att han inte kommer till mötet.
- I know that he isn't coming to the meeting.
- Hon säger att hon inte trivs på jobbet.
- She says she doesn't enjoy her job.
- Jag pluggar på kvällarna för att jag inte hinner på dagarna.
- I study in the evenings because I don't have time during the day.
- Han tycker att lönen inte är rimlig.
- He thinks the salary isn't reasonable.
The mistake to avoid
Carrying main-clause order into the att-clause (*att han kommer inte) - after att, inte always jumps in front of the verb.
Where this fits in
Arbete och studier, Swedish B1: Talk about your job, workplace, and studies; give reasons and opinions.